En del av Tyresö Slott & Park

När vår Gud gav liv åt blommorna på jorden, såg var och en undrande på sina tunna ben som ändå var så starka att de kunde bära dem. Sedan beundrade de sina blad som de fick som smycke. Mest glada blev de över huvudprydnaden. En del hade vit krona på huvudet, andra hade blåa, några hade rödfärgade kronblad, andra, gula. Allra sist fick varje blomma ett namn.
När alla blommorna var färdigskapade bestämde Gud var de ska hålla till. Så blev det att de spred sig åt alla håll: till trädgårdar först, men även till bergen, till slätten och nere i dalarna… Fram på kvällen tog sig Gud en runda på jorden för att se om blommorna trivdes där det bestämtes att de skulle växa. Allting såg bra ut, tills Han upptäckte en liten blå blomma som satt och grät vid en bäck.
– Varför sitter du och gråter, frågade Gud?
Då berättade den lilla växten att den var så glad över sin vackra klänning att hon speglade sig i vattnet, men sedan lekte hon i dess närhet tills hon glömde namnet hon fick.
– Men, du lilla, varför kom du inte tillbaka till mig, sade Gud? Jag kan namnet på alla blommorna jag har skapat.
För att den blomman skulle få lätt att komma ihåg sitt namn, kallade Han den förgätmigej. Och så heter den ännu idag.

Senaste inlägg

Bloggarkiv